Mysiis, blogg.

 


Du förstår inte, du förstår ingenting. De finns ingen som förstår förutom jag själv. Jag vet att jag kanske borde berätta för dig men de är inte så lätt. Men minns du oss? Kommer du ihåg vad vi hade? De tog slut så fort, de va fint de vi hade. De va exakt ett år sedan nu, och jag saknar de mer än någonsin! De är sjuk egentligen jag saknar dig så mycket. Men jag får inte sakna dig,  Att se dig med någon annan skulle göra ont i mitt hjärta, men jag tror att jag kommer att få göra de. jag förstår inte hur jag ska kunna förklara allt för dig. Varför ljuger jag för dig? Varför säger jag saker som inte är sanna bara för att du inte ska förstå att de är dig jag älskar, men hur ska gå sen? För jag älskar ju dig mest av allt här på denna jord! Jag vill att de blir som förut, jag vill få tillbaks de vi hade. De va så perfekt! Med dig va jag starkare än jag någonsin jar varit, de va vi två mot allt. Nu finns de inte kvar men när jag har kämmpat klart kommer de vara exakt som förut. För mitt hjärta tillhör dig. Jag älskar dig!

  


  
- är de alltid jag som blir lämnad? - är de alltid jag som tar fel väg? - är de alltid jag som ligger hemma i min säng, men ett hav av tårar runt mig? - är de alltid jag som jag får känna de "förbjudna kärleken"? Jo, för att jag är My Eriksson. Men nu orkar jag inte mera. Avståndet, kärleken. De funkar inte, jag ska berätta för dig hur jag känner. Jag gillar dig verkligen jätte mycket, men de funkar inte i längden. De kommer inte att gå de vet du också! Men de tuffa kommer att bli att förklara för jag vet att du vetrkligen är kär. Och visst kommer jag att sakna tiden då jag pratade mig dig i telefon, när vi bråkade om vem som älskar den andra mest. Jag kommer sakna de. Sjukt mycket. Men vad ska vi göra åt saken? Vi bor där vi bor, och så kommer de bli. Men du ska veta att jag gillar dig de gör jag verkligen, och jag vet att jag kommer göra de ett tag även om jag säger att de inte funkar. Så är de alltid. Så får de bli så.

Att kämpa för dig är som att leta efter en nål i en höstack, onödigt! Men jag tänker leta efter den där nålen, för jag kommer inte att sluta kämpa förns de är du och jag. Du är de jag lever för de finaste i mitt liv. Kanske är jag inte värd dig? Men jag älskar dig. Och i mina drömmar kommer de för alltid vara du och jag!

Du är mitt allt! Det går inte att beskriva hur mycket du betyder i mitt liv! Men sen du fick reda på de har du iggat mig, inte hälsat på mig? Äh, vilken värld är de jag lever i egentligen? De är bara i mina drömmar de kommer att bli du och jag igen. I verkligeheten händer de ALDIG! Så varför satsa på någonting jag redan förlorat? För jag orkar inte kämpa mera, allt de här har fått mig att må sämre. Kärleken ska få en glad, i mitt liv är de tvär om.. jag blir bara nere. Mitt liv va på topp sen blev jag kär. Att se dig gå iväg med folk, att se hur du hälsar på min bästavän, men inte på mig när jag står brevid. De gör ont i mitt hjärta.

Med dom orden säger jag godnatt datan, helu luren ;)!
Puss & Godnatt!
/ Mysan - I love you again. ♥

Jag ska inte behöva göra någonting jag inte vill. Jag ska inte känna att jag mår dåligt? Men utan er mår jag dåligt. Men jag vill ändå inte gå kvar längre. Förut betyde gymnastiken allt, sen kom innebandyn som jag själv tycker är grymt mycket roligare! Jag valde semin för en tävling. De måste betyda någonting? Även om jag grät när jag behövde välja så valde jag innebandyn. Jag tror nog att jag kommer att göra de fast helt om ett tag. För gymnastiken är ingenting som lockar längre. Nu är de innebandy som är först. Men vi får senare hur jag gör.  Men vad som än händer kommer jag inte släppa alla vänner som finns i gymnastiken, för då kommer jag må dåligt för de är ni som gör att jag går kvar på gymnastik nu. Jag vet inte hur jag ska göra? Jag mår dåligt efter träningarna och kommer nästan alltid hem och säger att jag vill sluta. Men samtidigt vill jag gå kvar.

 


Om du bara visste hur mycket jag gillar dig. Om du bara visste, att jag drömmer om dig varje natt. Om du visste att, min största dröm är att de ska bli du och jag. Och min störska önska är att du tycker lika. Då skulle livet vara mycket lättare!

.

Hur jävla svårt ska de vara egentligen? Hur svårt ska de vara att inse. Inse att de inte kommer att hända någonting. Det kommer inte bli något mer än vänner, de kommer aldrig vara så lätt som i mina drömmar. Hur mycket jag än vill att de ska vara M ♥ G  så kommer de inte att bli de, hur mycket jag än försöker, hur mycket jag kämpar kommer de aldrig bli så. Jag ska fan inte behöva känna så här varenda  gång jag blir kär på riktigt. Ja faktiskt varenda gång sista tiden, varenda gång har jag alltid blivit sårad. De kanske ska vara så här? Men jag vill också att må bra.? Jag förstår fan inte ens att jag trodde på allt, att jag ens försökte! De har aldrig funnits någonting, de har bara va bara ett fucking rykte, de va bara någonting som någon hittat på de va aldrig på riktigt. Men de jag fattar minst är att alla utom jag visste att han ”typ” va tillsammans med någon annan,  så säger dom att han och jag skulle passa bra ihop. Vad är de för vänner? Vänner ska fan säga sanningen inte fortsätta på en lögn. Till och med idag har folk sagt att jag ska hälsa och massa skit, men ändå vet dom att han inte gillar mig. De va fan en lögn från första jävla början, jag har varit kär i dig på riktigt men du har aldrig gillat mig mer än som en vän. Nu är de fan bara ett stort jävla hål kvar. Inget ljus, ingenting kvar men ändå lämnar jag dig här och nu. Jag drar nu, jag drar från kärleken jag kommer nog aldrig tillbaks igen NÅGONSIN! Jag hatar kärlek.. jag blir bara sviken.

I'm tough
I'm ambitious
And i know exactly what i want,
and if that makes me a bitch okej.

De kommer aldrig kunna bli som förut. De kommer aldrig kunna bli som vi hade. Visst tiden va fantastisk, men de va inte äkta. De va bara ett spel du spelade att få mig på fall och sen dumpa mig. De va bara ett spel. Ett enkelt spel jag inte förstod förs jag läste spelreglerna. Men då va allt redan förbi. Då va allt redan borta. Jag brukar sitta och tänka tillbaks på gamla dagar. På alla dagar då de va du och jag genom allt. Men dom tiderna finns inte kvar längre dom tiderna är borta. Hur mycket man än vill ha dom tillbaks så är dom borta, borta för alltid. Man saknar de hur mycket som helst men man vill ändå inte tillbaks. Tilbaks till de man hade. Tillbaks de man tyckte va underbart. Men som visade sig vara helt fel. Jag vill ha dig här nu, men ändå vill jag bara lämna dig mitt ute och aldrig behöva se dig igen. Jag vill komma över allt som hänt men jag vill samtidigt ha kvar alla minnen av dig. Nu kan jag inte berätta mera tårarna forsar ner för mina kinder lyssna på låten och försök förstå läget jag lever i nu.

Skola igen. Imorgon är de nog många som ska lägga sig tidigare än alla andra dagar pga att skolan börjar! ÅÅH VAD JAG LÄNGTAR! HELVETE, HÄLLER! Jag vill ha lov i en månad till MINST! Vill inte tillbaks till helvetet igen! Jag vill vara kvar på lov och bara slippa tänka på någonting annat än att vara med mina vänner! HELT KLART STÖRSTA DISSEN DEN HÄR VECKAN!

 Dygnsrytmen som man måste ändra tillbaks nu innan skolan. Ja, eftersom skolan börjar igen på måndag så finns det ju tider man ska passa på morgonen vilket leder till att man måste gå upp tidigare och inte kl halv 1 liksom. Och de jag tycker är så jobbig är de att det är sååå lätt att ändra dygnsrytmen men de är svårt att ändra tillbaks, de är inte jätte svårt men de är inte någonting man vill så då går de trögare. Så diss på de!

 Att de är så jävla kallt ute. Tror att de är fler som tycker de men egentligen ska man ju inte klaga men ärligt? De är föör kallt enlig mig då! Men idag när jag, Paandan & cp gick till Pressbyrån frös man typ benen av sig.. :@ Åå, men de är ändå så himla fint! Men nu tycker jag att de iaf kan bli liiite varmare typ – 10 inte – 20.. Diss!

Storvreta 2010. ja de går inte att missa att hissa! Sepciellt inte de som hände nu: att vi träffade Ackers P.97 tror fan att de är dom roligaste människorna på jorden! Har typ a l d r i g haft så roligs om vi hade den natten/morgonen! Aja, STOR hiss till storvreta cup + Ackers p.97!

 Sims 2. Så himla roligt! Kanske lite töntigt att hissa de men jag va bara tvungen. Men tyck vad ni vill jag bryr mig inte! De är ju att spela sims jag, Paandan & cp, har gjort nu i två dagar. Så himla roligt så jag dör! Hihi. Hiss sjukt roligt!

Paandan. Aa, vad ska man säga? Rolig, alltid glad, söt. Och Hennes humor går inte att beskriva, så himla torr men ändå skir rolig! Ja hel enkelt underbar.  Gumman, jag har alltid roligt  med dig! Alla minnen kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Du har stoor plats där. Jag älskar dig. Hiss till denna blonin!


Nu tar jag och går mot sägen som jag skrev tidigare i inlägget dygnsrymen måste ändras, vilket kanske inte går så bra! ;)
Puss på er, vi hörs imorgon!
/ Mysan!

Jag julen 2008, tänk om allt skulle vara som då? Jag ger upp nu, jag orkar inte mera. Förlåt mig Bettan, men jag orkar inte mera. Men du vet att jag alltid kommer stötta dig! Det vet du! Jag står vid din sida, och hjälper dig när de kommer ett hinder. jag lovar. Gud kanske tyckte att vi 4a inte va gjorda för varandra, han ville kanske att de skulle bli så här, vem vet? Vem vet förutom han? Han som sitter där uppe som kanske inte finns, jag är inte troende men jag säger inte att han inte finns. Om han nu besämde att de skulle bli så här så hoppas jag att han bestämmer att de ska bli vi 4a igen. För jag saknar de som f*n!

jag skrev ju att jag inte skulle skriva fler snyft texter men de kan jag inte! Läser gaaamla inlägg i Amandas blogg från när jag började i björkhaga. Och ni vet en sån där första ordet text, Asså de står ett ord så ska du skriva de första du tänker på. Hon hade iaf gjort ett sånnt där de stod :

Bästa ordet som finns: My
Humor: My

De fick mina tårar att börja rinna igen! Jag tänkte nu inte skriva till Bea dock utan bara till Amanda!

Ärligt tallat nu, kommer du inte ihåg alla fina minnen vi hade? Kommer du bara ihåg de som du inte tycker om. Jag hade inte tänkt skriva att jag sakanr dig blabla utan våra fina minnen.
När vi sminkade oss i tumba c, som wb fjortisar. Och vi gick runt och bah: Asså hallå! alla tittar på oss! Vi är ju så jävla snygga! Och Maria typ gick bredvid och bah: Jag känner inte dom.
När vi gick på spökrundan med Karro & Johanna, och vi skulle gå in i de där huset och vi typ dog så vi tog en väg runt ist.
När vi gich Trick or treet Med Bea. Och vi typ garvade på ossnär vi skulle gå in till varje hus.
När vi köpte lika danna kläningar till julavslutningn när vi skulle dansa, när wilma glömde musiken så trodde alla att vi hade köpt dom för att se likadanna ut.
När vi va på Mamma mia, och vi sjöng med i låtarna och viskade typ hela tiden. Då han som satt under skällde ut oss för att vi hade pratat. Och vi fattade ingenting typ. Och att vi gick på to FÖRMYCKET för att de störde han, när vi bara hde gått en gång.
När jag alltid va hemma hos dig innan fest, och din syrra hjälpte oss att fixa. När vi tog bilder och grejs innan.
Om jag ska berätta alla minnen tillsammans kommer de ta hela natten och jag tror ingen orkar, men jag avslutar minne´s grejen med att säga ALLA dagar med dig har minst ett minne! Varför blev allt så fel? När de egentlingen skulle bli bättre. Jag trodde INGENTING skulle skilja oss åt. Men de fanns de. Jag saknar dig vännen! Kommer göra de tills jag får dig tillbaks.
Sten saknar sin Bärfis mest av allt. Ingen ersätter plattsen du hade i mitt hjärta, din finns fortfarande kvar och den väntar på dig i all framtid! Superman, du är bäst!
/ Batman 

Imorse när jag vaknade, kände jag att idag ska jag göra en skillnad på mig själv och mitt beteende. Så jag har suttit mycket idag och tänkt, på allt från himmel till jord. Jag har tänkt på saker som får mig att må dåligt saker som jag börjar skratta av. Jag har helt enkelt tänkt igenom saker. Jag har typ gråtit, gråtit och försökt rensa mitt huvud på tankar. Men de går inte att rensa. De är typ som att rensa bort kläder som du tycker om som har blivit försmå, då förstår ni nog? Jag vill bara ta ut alla dåliga tankar och lägga dom i papperskorgen. Och bara ha kvar dom roliga, och fina.

Men när jag satt och tänkte så kom ja på att jag ska börja följa mitt motto som jag berättade om för ca ett halv år sen. Jag har inte tänkt på de förens nu. Men nu ska jag påminna mig själv om de så nu blir de ändringar.

Den gamla My kommer tillbaks efter nyår till 100%, jag ska inte vara My som sitter ensam i sitt rum och gråter när ingen ser. Nej, jag ska bli den gamla My som skrattar när A L L A ser. Låter de inte härlig? De tycker jag. För jag är trött på att alltid tryckas ner under jorden, att folk trampar på mig som en jävla dörr matta . Nu är de min tur att få vara lycklig, med eller utan dom personerna som stod mig närmast. Jag bryr mig inte om att säga förlåt till dom längre, jag tänker inte skriva långa snyft texter som visar hur mycket jag saknar dom. Jag tänker inte bli ner trampad av domlängre nu är de jag, och dom om dom vill jag tänker inte böna och be för att få dom som mina vänner igen. Min kropp säger ifrån från de nu, så NU är de slut med de.

 Jag tänker inte bry mig om allt skitsnack och alla rykten. De spelet som dom spelar kan jag inte reglerna på, dom kan visserligen inte reglerna på mitt häller eller det finns inte några riktiga regler, eller några men dom får personen som vill spela mitt spel lista ut själv. Men jag spelar mitt spel vare sig ingen fattar reglerna eller inte. Spelet jag spelar är egentligen inte svårt! Så jag förstår inte att ni inte fattar reglerna.

De va en vän till mig som sa en sak som gjorde att jagfick mer styrka. Hon sa: DU har styrkan att klara dig med eller utan dom. Du har styrkan att gå emot dom de vet jag, när jag ser hur du kämpar emot dom får jag styrka till mig själv. Men de är en sak bara e liten sak, du måste våga tro på dig själv, våga tro att du klarar dig.

Jag har gått igenom mycket nu under ett halv år och en annan vän sa något som har hjälpt mig mycket under den här tiden, jag va den som gick hem utan de jag ville ha. Och den mesta tiden har jag gjort som hon sa åt mig att göra. hon sa: Le och se glad ut. Jag har lett den tiden jag inte skrattat. Och jag ser hur dom ser på mig och sen viskar något till hon som står bredvid, men fortfarande har jag haft ett leende på mina läppar. Hade du inte sagt de till mig hade jag aldrig klart de här. Lika så den första personen, de gav mig ännu mer styrka, och nu tror jag på mig själv.
Efter nyår är de inte längre den My som är ledsen utan hon som skrattar åt ALLLT! Ingen ändrar på de löftet!





Hugs.
/ Från och med nu Mysan!

Dom är inte fega ? Hello typ alla förutom du vet vad du har gjort.. Okej jag kan säga det rakt ut. Du blir arg för ingeting och sen tror du att alla ska gå runt ch hålla dig i handen när du blir arg på nåt. Du tror att alla ska följa efter dig .. Gör man inte det så blir du ledsen. Inse! Du utgår ifrån att alla gillar dig. Liksom, Roligt för dig att alla gillar dig ? Inte för att (Jag) tror att alla gillar dig. Jag vet att du har haft det svårt. Men vem skulle inte haft det svårt ifall man håller på som du gjorde. JAG vet att du inte håller på sådär långre men snälla söta rara kom igen nu, INSE! Jag är inte ute efter bråk men som det ståg i inlägget : Tänk efter va ha jag gjort er? "
Jag hade bara det rätta svaret.
Alla kanske inte tycker som jag men det är MÅNGA! Nu kanske du ställer díg frågan - Vad vet hon ? Svar: När det gäller det här : Rätt mkt faktiskt.
 

My svarar: Jag kanske har fel, jag vet inte? Men de är så jag känner. Jag tror inte alla gillar mig. Jag vill inte att ska ta min hand när jmag faller. Men nu är de gjort. Och ja jag kanske va sån förut, men jag är en annan person nu. Vad ska jag inse? Vad jag har gjort? Bråkat med Bettan, men vad jag minns så har jag inte gjort något speciellt mot dom. Men jag vet ju inte hur dom känner och tänker. Men de va så här jag tänkte. Jag tror dig att du vet, men snälla nästa gång kan du välskrva ditt namn? Även fast jag tror jag vet vem de är..

Nu ska jag börja skriva hiss/diss på fredagar! Kul?



Att vara sårad - Ja de vill nog ingen vara men, man blir de eller hur? Alla har varit sårad nogon gång. Man mår inte bra då, eller hur? Speciellt om man blir sårad av en som bettyt mer än mest. Att vara sårad är inte som en dans på rosor de går inte att vara glad hela tiden och de måste man förstå! Men är man sårad kan man vara glad utan på men innombords gråter man floder. Man kans se ut att må bra, men i själva verket så gråter man floder innobors och när ingen ser.

Böta skor = Kalla fötter - Nu när de massor med snö så blir ju skorna blöta, och då blir fötterna kalla och blöta. De är verkligen inte någonting jag tycker om för till slut så känner man ju inte sina tår, och de är såååå udda. Liksom, man tappar känsen. Usch!

Ont i halsen - Som jag har sagt så börjar jagnog att bli sjuk, och de värsta är halsen! Jag kan inte svälja äns en gång, och halstabletter hjälper inte häller. STOOOOR DISS!



Att vara kär - Den går ju bara inte att missa att vara kär. De går inte äns att beskriva. De är så underbart, de går liksom inte att fokusera utan att man sitter och drömmer bara dag in och dag ut.  Att gå i samma korridor som han/hon utan att skrika till närmaste vän är en utmaning. Att se på han/hon som man är kär i utan att skrika är en ännnu ssvårare utmaning. Kärleken är en utmaning. Men att vara kär är ändu underbart. I LOVE IT!

Snö - De tror jag många hissar den här veckan men de går inte att låta bli. Snöbolls krig, och allt jag skrev för några dagar sen. När snön ligger vit och glimar på marken där man går.

Alexandra Sundin - Måste bara hissa henne! Pga allt hn gör för mig. Att hon alltid ställer upp, och stöttar var man än befinner sig. Alla sommrar med dig gumman är 100000000% värda. Du vet att jag älskar dig bästis. Flikkan ♥ Mesen.

varje dag
så bär jag på den där hemligheten
jag låtsas som ingenting
även om du ser allting

men det brukar ju vara så
att det bästa gömstället
är mitt framför ögonen

ord
detta är bara ord
och ord va det enda jag hade
för att fånga ditt hjärta förra gången.

Och jag vet mycket väl
att du kanske snällt tackade nej
jag är väl medveten om
att jag spelade kärlekens spel att jag gjorde allt för att få dig igen.

Men jag låter lyckohjulet snurra
för jag kunde inte sluta tänka på dig
jag lever i min fantasi värld
min flykt från mörkret

du är smart och lite blyg
vacker
som en ängel utan sina vingar
och en prins utan sin prinsessa
jag ville vara dina vingar
jag ville bli din prinsessa

jag drömde om att få hålla dig i mina armar
vet du att du satt min själ i brand?

jag ville vara hon som får älska dig
för du gav mitt liv en mening
lite solsken i mitt liv

så kom hit
kliv in i mitt hjärta
kom lite närmre
låt oss sätta fart
en helt ny start
på våra liv, tänker jag då

jag leker med orden
formade meningar om kärlek
jag skrev att jag älskar
en stor kärlek jag aldrig mött, fast det hade jag

för inte kunde jag verkligen älska dig
nej inte ännu
men nog va jag förälskad i allt
som har med dig att göra jag ville nästan lukta där du gick

kärlek är stort
underbart och graciöst
därför väntade jag med att säga
dessa tre ord till dig

kanske skulle jag aldrig få chansen
att säga dem
men jag skrev ändå
för jag känner att detta
har stort betydelse

det va inte en fråga om
endast en fråga när

tills dess
så behåller jag hemligheten

Jag kan inte hålla tårarna tillbaks längre. Jag klarar inte de här.  Självklart jag fattar att du lämnar mig här. Men jag fattar inte att jag bara låter dig gå istället skriver jag den här texten till dig? men saken är den att när du tittar på mig så bubblar de i min kropp som om jag precis blivit kär du vet. De känns inte rätt, för de finns inget vi. Men saken är nog bara den att jag fortfarande älskar dig och jag har alltid gjort de. Jag säger inte att jag kommer inte glömma dig. Men jag vet en sak! De kommer aldrig bli vi igen. Mitt liv är inte de bästa just nu. Vänner som sviker, ingenting går bra, allt jag gör blir fel, ingenting går som de ska alls just nu. och de hä va verklugen inte någonting jag behövde just nu. Jga är inte arg på dig, jag lovar. Men de känns bara så .. tomt utan dig. En dag sak jag växa upp. Men den dagen är verkligen inte idag. Jag sa samma dag som de va slut: " De kommer en annan en dag. De är bara att gå vidare. " och alla tycker jag va stark som sa de. Men innerst inne visste jag, jag kommer inte att klara de. Fast om man tänker efter så har jag gått igenom de här förut. och jag klarade de! De va till och me med samma person.. men han betyde inte så mycket som han gör för mig just nu. Du har aldrig betyt så mycket som du gör för mig idag, och den dagen jag förlorde dig. Nej, nu rinner tårarna ner för mina kinder. De är sjukt hur mycket jag saknar de tiderna de va Jag ♥ Du. Även fast de inte va länge sedan. Nu sitter jag här ensam och rädd. Jag är just nu den som ler, men gråter när ingen annan ser. De finns människor som bara är helt underbara, sånna personer som tar stor plats i ens hjärta. Du är en sådan person. Det finns tusentals stjärnor men bara en sol och den va du , du lyste upp mitt liv och fick mig alltid att le. Men nu får du mig bara att tänka tillbaks på allt som har hänt. De är därför jag skriver de här för att nu har de hänt jag har suttit en lång tid och lyssnat på musik som jag alltid lyssnade på förut. Jag har även läst om vad jag har skrev om dig förut. Jag kan ju nu talla om att de ligger ett hav av tårar under mig just nu. Nå som tycker de här är helt fel. Okej, tyck de jag brar mig inte ett skit om vad ni tycker de här är mina känslor, mina tänkar jag skiter fullständigt i vad ni tycker. För jag saknar honom. Och så är de bara!

Jag vet inte vad de va som hände. Allt bara tog slut. Våranvänskap fanns inte mer. Tack vare mig, tack vare att vare att jag blev kär i dig och du fick reda på de. Blev allt bara bajs och våran relation gick bara utför. Jag vill verkligen att allt ska bli som förut. Jag kommer ihår kvällerna i sommras, när vi någ och messade hela nätterna. Och när jag och Alex va på hennes land och vi låg och stälde frågor till varandra :)! Och när jag messade dig vid halv 11 på kvällarna, och vi sa att vår tid började då. Och när vi va på grönan med Wille och Alex. När ni tog min och Alex's öron + bollar, du/ni fattar vad jag menar. Och när vi sjöng SvenneBanan när vi åkte jetline(stavnig?). Och alla dagar på Stendal, hur fan ska man kunna glömma dom? När ni snodde min kamera när jag och Alexandra bytte om i skogen, och ni zoomade in och fotade, där vi stod. De va goda tider. När ni hoppade från klipporna och jag och Alex trodde ni typ skulle dö när ni hoppade. Och alla gånger vi hoppade hemma hos Wille. Och något jag A L D R I G kommer att glömma är när du sa Wille jag är hungrig När ni precis hade ätit middag. Och hur du alltid klagade på att du va hungrig. jag skulle kunna skriva 100000 minnen till men ven vill läsa alla dom? Men vår tid började på mitten av sommaren på Stendal, varje gång jag går ditt nu väker de minnen. Fina minnen som kanske inte kommer igen, eller? Men vår tid slutade i september då du fick reda på att jag va kär i dig. Varför va de så kort? Är de bara så att vi inte pratar nu över vintern? Eller när du sa godnatt den där kvällen i september sa du heldå förevigt? Kommer vi att bli vänner igen? Ja, de finns många obesvarade frågor i mitt huvud! Men den jag tänker mest på är, Varför? .. Jo jag vet ju de, men de är inte mitt fel att mitt hjärta valde vägen till dig där i augusti? Eller är det de? De va så allt slutade. De va så allt bara tog stop. Nu träffas vi inte, vi pratar inte, hällsar inte när vi ser varandra, vi smsar inte äns. Jag vet att jag har kille och så, men jag saknar honom inte så.. jag saknar honom mer som en vän. Ja.. en bästavän. En vän man kan tala ut med, och säga allt. För du lyssnade alltid. Jag saknar dig Robin. Och så är de!