Fyfan, för er!
Hur jävla svårt ska de vara egentligen? Hur svårt ska de vara att inse. Inse att de inte kommer att hända någonting. Det kommer inte bli något mer än vänner, de kommer aldrig vara så lätt som i mina drömmar. Hur mycket jag än vill att de ska vara M ♥ G så kommer de inte att bli de, hur mycket jag än försöker, hur mycket jag kämpar kommer de aldrig bli så. Jag ska fan inte behöva känna så här varenda gång jag blir kär på riktigt. Ja faktiskt varenda gång sista tiden, varenda gång har jag alltid blivit sårad. De kanske ska vara så här? Men jag vill också att må bra.? Jag förstår fan inte ens att jag trodde på allt, att jag ens försökte! De har aldrig funnits någonting, de har bara va bara ett fucking rykte, de va bara någonting som någon hittat på de va aldrig på riktigt. Men de jag fattar minst är att alla utom jag visste att han ”typ” va tillsammans med någon annan, så säger dom att han och jag skulle passa bra ihop. Vad är de för vänner? Vänner ska fan säga sanningen inte fortsätta på en lögn. Till och med idag har folk sagt att jag ska hälsa och massa skit, men ändå vet dom att han inte gillar mig. De va fan en lögn från första jävla början, jag har varit kär i dig på riktigt men du har aldrig gillat mig mer än som en vän. Nu är de fan bara ett stort jävla hål kvar. Inget ljus, ingenting kvar men ändå lämnar jag dig här och nu. Jag drar nu, jag drar från kärleken jag kommer nog aldrig tillbaks igen NÅGONSIN! Jag hatar kärlek.. jag blir bara sviken.
