Jag glömmer de aldrig!
Jag kan inte hålla tårarna tillbaks längre. Jag klarar inte de här. Självklart jag fattar att du lämnar mig här. Men jag fattar inte att jag bara låter dig gå istället skriver jag den här texten till dig? men saken är den att när du tittar på mig så bubblar de i min kropp som om jag precis blivit kär du vet. De känns inte rätt, för de finns inget vi. Men saken är nog bara den att jag fortfarande älskar dig och jag har alltid gjort de. Jag säger inte att jag kommer inte glömma dig. Men jag vet en sak! De kommer aldrig bli vi igen. Mitt liv är inte de bästa just nu. Vänner som sviker, ingenting går bra, allt jag gör blir fel, ingenting går som de ska alls just nu. och de hä va verklugen inte någonting jag behövde just nu. Jga är inte arg på dig, jag lovar. Men de känns bara så .. tomt utan dig. En dag sak jag växa upp. Men den dagen är verkligen inte idag. Jag sa samma dag som de va slut: " De kommer en annan en dag. De är bara att gå vidare. " och alla tycker jag va stark som sa de. Men innerst inne visste jag, jag kommer inte att klara de. Fast om man tänker efter så har jag gått igenom de här förut. och jag klarade de! De va till och me med samma person.. men han betyde inte så mycket som han gör för mig just nu. Du har aldrig betyt så mycket som du gör för mig idag, och den dagen jag förlorde dig. Nej, nu rinner tårarna ner för mina kinder. De är sjukt hur mycket jag saknar de tiderna de va Jag ♥ Du. Även fast de inte va länge sedan. Nu sitter jag här ensam och rädd. Jag är just nu den som ler, men gråter när ingen annan ser. De finns människor som bara är helt underbara, sånna personer som tar stor plats i ens hjärta. Du är en sådan person. Det finns tusentals stjärnor men bara en sol och den va du , du lyste upp mitt liv och fick mig alltid att le. Men nu får du mig bara att tänka tillbaks på allt som har hänt. De är därför jag skriver de här för att nu har de hänt jag har suttit en lång tid och lyssnat på musik som jag alltid lyssnade på förut. Jag har även läst om vad jag har skrev om dig förut. Jag kan ju nu talla om att de ligger ett hav av tårar under mig just nu. Nå som tycker de här är helt fel. Okej, tyck de jag brar mig inte ett skit om vad ni tycker de här är mina känslor, mina tänkar jag skiter fullständigt i vad ni tycker. För jag saknar honom. Och så är de bara!
