Jag saknar dig!
Jag vet inte vad de va som hände. Allt bara tog slut. Våranvänskap fanns inte mer. Tack vare mig, tack vare att vare att jag blev kär i dig och du fick reda på de. Blev allt bara bajs och våran relation gick bara utför. Jag vill verkligen att allt ska bli som förut. Jag kommer ihår kvällerna i sommras, när vi någ och messade hela nätterna. Och när jag och Alex va på hennes land och vi låg och stälde frågor till varandra :)! Och när jag messade dig vid halv 11 på kvällarna, och vi sa att vår tid började då. Och när vi va på grönan med Wille och Alex. När ni tog min och Alex's öron + bollar, du/ni fattar vad jag menar. Och när vi sjöng SvenneBanan när vi åkte jetline(stavnig?). Och alla dagar på Stendal, hur fan ska man kunna glömma dom? När ni snodde min kamera när jag och Alexandra bytte om i skogen, och ni zoomade in och fotade, där vi stod. De va goda tider. När ni hoppade från klipporna och jag och Alex trodde ni typ skulle dö när ni hoppade. Och alla gånger vi hoppade hemma hos Wille. Och något jag A L D R I G kommer att glömma är när du sa Wille jag är hungrig När ni precis hade ätit middag. Och hur du alltid klagade på att du va hungrig. jag skulle kunna skriva 100000 minnen till men ven vill läsa alla dom? Men vår tid började på mitten av sommaren på Stendal, varje gång jag går ditt nu väker de minnen. Fina minnen som kanske inte kommer igen, eller? Men vår tid slutade i september då du fick reda på att jag va kär i dig. Varför va de så kort? Är de bara så att vi inte pratar nu över vintern? Eller när du sa godnatt den där kvällen i september sa du heldå förevigt? Kommer vi att bli vänner igen? Ja, de finns många obesvarade frågor i mitt huvud! Men den jag tänker mest på är, Varför? .. Jo jag vet ju de, men de är inte mitt fel att mitt hjärta valde vägen till dig där i augusti? Eller är det de? De va så allt slutade. De va så allt bara tog stop. Nu träffas vi inte, vi pratar inte, hällsar inte när vi ser varandra, vi smsar inte äns. Jag vet att jag har kille och så, men jag saknar honom inte så.. jag saknar honom mer som en vän. Ja.. en bästavän. En vän man kan tala ut med, och säga allt. För du lyssnade alltid. Jag saknar dig Robin. Och så är de!
